I söndags åkte vi hela familjen och besökte Gammlia och arrangemanget kring Samiska veckan. Förutsättningarna var goda för en trevlig upplevelse, men tyvärr så måste arrangörerna antingen varit på lunch, en tidigt sådan, eller helt missat oss besökare. Barnen gillade nog läget, Astrid fick klappa sin Älg (läs en Ren) och snöhögarna inbjöd till äventyr. Men jag kände att det blev som lite platt när det inte fanns någon att ställa frågor till. Informationsskyltar i all ära, men det är inte samma sak.
Oavsett bjöd utställningen på museet på ett spännande möte med författaren Eusebio Topooco. Han sålde och signerade sin barnbok Sushi och kondoren med berättelser om livet på höglandet före kolonisatörerna kom till i Bolivia. Sedan 2008 har jag tillsammans med kollegor från informatik och pedagogik varit involverade i ett samarbete med UMSA i La Paz. Vi arbetar nu med att försöka fördjupa det samarbetet utifrån lärarar- och studentutbyten och i en förlängning utvecklingsprojekt där erfarenheter från våra båda regioner kan samverka. La Paz regionen och Västerbotten/Lappland delar många särdrag som vore spännande ha ett fördjupat samarbete kring.
Till historien hör nu att vi i samband med ett av våra besök hos våra kollegor i La Paz, så hade min kollega Ulf ett möte med utbildningsministern på utbildningsdepartmentet (själv var jag vid tillfället upptagen med och däckad av tidernas matförgiftning). Vid detta möte råkade han träffa just Eusebio Topooco, som även bjöd oss att besöka El Alto, ett erbjudande vi tyvärr inte hade möjligheten att hänga med på. Det finns även en restaurangincident som involverar dessa män och två till från ett tidigare besök till La Paz.
Det vore spännande att arbeta fram ett ”open-innovation-orienterat projekt” där kultur och konst får arbeta som motor i identifikationen av behov och handlingsutrymme för IT i La Paz regionen, och att detta får vara en viktig del av materialet i bygget av de vägar och infrastruktur som idag på många platser saknas.
